Allergier – Som en oväntad kärnvapenexplosion

Att ha en allergi kan liknas vid att hitta en spindel i sovrummet och sedan utlösa en kärnvapenexplosion. Visst, spindlar är störande – och när de väl är döda gör de ingenting – men tänk om hela grannskapet, ja till och med din hund, drabbas av explosionens konsekvenser. Allergier kan uppstå mot en otroligt bred och bisarr mängd saker: pollen, damm, insektsbett, djurhår, alla typer av livsmedel, latex och till och med din egen svett. Det kanske mest bisarra är hur snabbt en allergisk reaktion kan slå till – plötsligt och våldsamt. Ena stunden njuter du av skaldjur du ätit otaliga gånger, och i nästa ögonblick vaknar du upp i en ambulans. En räka kan faktiskt vara dödlig. Hur underligt är inte det?

Ett evolutionärt mysterium – När vi blev av med maskarna

Men vad är egentligen en allergi? Varför vänder vår kropp sig mot något som verkar helt ofarligt? Här kommer en fascinerande och kanske lite obehaglig idé: Människan kan ha skapat allergier av misstag genom att vi gjorde oss av med parasitmaskarna. För våra förfäder var det en självklar del av vardagen att vara infekterad med maskar. I en tid då dricksvatten och avföring låg så nära varandra, fann vissa maskarter den perfekta livscykeln. De kom in i kroppen via vattnet, slog sig ner – ibland under årtionden – och släppte sedan ut sina ägg eller larver med avföringen, som sedan återvände till dricksvattnet. Fram till nyligen var frekventa, ibland permanenta, maskinfektioner en naturlig del av livet.

Immunsystemets mikroskopiska krig

Maskinfektionerna orsakade en rad obehagliga hälsoproblem, och våra immunsystem var tvungna att hitta vapen för att bekämpa dessa inkräktare. Men hur gör man det? Ur ett cellperspektiv är maskar som gigantiska kaijus – enorma hot som sträcker sig bortom horisonten. Till skillnad från vanliga ytliga parasiter har maskarna ett elastiskt skyddande hölje som klarar av till och med magsyra – de kräver verkligen en rejäl insats för att skadas. Det krävs en armé för att besegra en mask.

När en mask tar sig in i kroppen för första gången, märker intelligenta celler av dess närvaro. De rusar till lymfkörtlarna och aktiverar specialiserade antikroppsverkstäder, så kallade B-celler. Dessa B-celler instrueras att bekämpa parasiter och börjar snabbt producera en särskild typ av vapen: IgE-antikroppar. Tänk dig små proteinstrukturer med två gripklor som fäster vid masken som magneter.

Samtidigt aktiveras mastceller – stora, uppsvällda celler fyllda med histamin och andra elaka kemikalier. Dessa celler tar upp de flytande IgE-antikropparna och täcker sig med dem, ungefär som arga igelkottgranater utan sina säkerhetspinnar. Sedan ligger de tysta och väntar på rätt ögonblick att slå till.

När kroppens försvar vänder sig mot oss själva

Nu har du miljontals “bombar” spridda i din hud, dina lungor eller din tarm – redo att utlösas så fort en mask försöker tränga in. Det finns knappt någon tid att reagera, så allt eskalerar snabbt. Mastcellerna med sina IgE-spikar griper tag i maskpartiklarna och exploderar, vilket frigör en kaskad av farliga kemikalier.

I snabb följd händer flera saker:

• Vissa kemikalier från mastcellerna river upp maskens skyddande lager och gör den oerhört skadad.≤≤÷÷Akuta substanser som histamin orsakar massiv och snabb inflammation genom att vidga blodkärlen och skicka in stora mängder vätska för att spola ut masken.
• Slemproducerande celler sätts i övervarv och täcker masken med klibbigt slem.
• Andra kemikalier fungerar som larm – de ropar ut efter antimikrobiella soldater, eosinofiler, som först i tusental och sedan i hundratusental lämnar blodkärlen för att möta mastcellernas attack. Dessa eosinofiler bidrar inte bara till inflammationen, utan de släpper också ut extremt giftiga ämnen som river upp maskens försvar och ibland dödar den direkt.

Som om inte allt detta vore nog, anländer även basofiler – de koordinerande cellerna – som ser till att immunsystemet inte slappnar av, utan fortsätter att anfalla med full kraft och sprider larmet till ännu fler attackerande celler.

Kroppens egna våldsamma reaktioner

När vi zoomar ut märker vi att kemikalierna från våra antimikrobiella styrkor får de glatta musklerna i våra tarmar att dra ihop sig snabbt. Detta pressar allt innehåll ut ur tarmarna, vilket vi märker som diarré. I luftvägarna tränger stora mängder slem och vätska ut för att försöka få med sig masken. Om detta sker under huden blir vävnaden röd, het och kliande – som om ditt immunförsvar bokstavligen försöker begå mord.

Det krävs en hård armé för att döda en mask, och våra antimikrobiella krafter har fått tillstånd att agera snabbt och våldsamt. Men vad har detta med allergier – eller “mördande räkor” – att göra?

Allergiska reaktioner – när fienden är fel

Maskar älskar inte att bli sönderslagna av miljontals bombar, och som alla levande varelser har de anpassat sig för att överleva dessa dödliga attacker. I ett nötskal släpper maskar ut en mängd kemikalier som manipulerar vårt immunsystem; de gör det svagare och mindre aggressivt. Detta var dock ett problem eftersom våra förfäder inte kunde förhindra de ständiga maskinfektionerna. Som en motåtgärd utvecklades ett mer aggressivt immunsystem för att kunna försvara sig mot andra inkräktare.

Så kom den evolutionära vändpunkten: Plötsligt uppfanns tvål och hygien, och inte minst separeringen av avföring och dricksvatten. Detta bröt livscykeln för parasitmaskarna, och de som överlevde utrotades med hjälp av modern medicin. Idag är det uppskattningsvis 2 miljarder människor, främst i utvecklingsländer eller slumområden med osanitära förhållanden och smutsigt vatten, som fortfarande drabbas av maskinfektioner. För oss som lever under mycket renare förhållanden innebär det att vårt immunsystem inte längre får den nedtonande påverkan från maskarna – och det kan leda till att vårt försvar blir överdrivet aggressivt.

Även om IgE-antikroppar, mastceller, basofiler och eosinofiler har andra uppgifter, så har en av deras huvudsakliga roller försvunnit. Trots detta agerar de som om maskarna fortfarande finns kvar – fast de vänder nu sitt fokus mot andra farliga ämnen, som räkor.

När du exempelvis är allergisk mot räkor, känner ditt immunförsvar igen räkeproteiner och börjar producera IgE-antikroppar mot dem. Dessa antikroppar beväpnar mastcellerna och förvandlar dem till bombar. Så har du miljontals bombar i din hud, i dina lungor eller i din mage, med tillstånd att slå till även vid minimala triggers. Ända tills du en dag äter en räka till, och dina antimikrobiella krafter aktiveras – fast det finns ingen verklig fiende att anfalla. Istället vänder de sig mot din egen kropp.

Resultatet? Ditt blod blir läckande, vätska sipprar ut i vävnaden, huden sväller upp och blir röd med kliande utslag. Du känner dig plötsligt varm och sjuk. I magen kan mastcellerna framkalla illamående, kramper och skarp smärta när vätska tränger in i tarmarna och utlöser kraftig diarré och kräkningar. I luftvägarna sväller allt, vilket gör andningen ansträngd. Ännu allvarligare är att histamin och andra kemikalier får de släta musklerna i dina lungor att spänna sig – i bästa fall får du en täppt näsa, men i värsta fall kämpar du för ditt liv. Mastceller över hela kroppen släpper sina bomber på en gång, vilket orsakar ett anafylaktiskt chocktillstånd. Blodet förlorar så mycket vätska att blodtrycket sjunker farligt lågt – en situation som, kombinerad med problem i lungorna, snabbt blir livshotande med endast några minuters varsel.

Allergiska reaktioner – en snabb och dödlig attack

Allergiska reaktioner är verkligen inget skämt. Även de dödligaste sjukdomarna, som Ebola, behöver dagar för att ta livet av dig, medan ditt eget immunförsvar kan göra det inom några minuter. Det är därför en räka, som verkar oskyldig i många sammanhang, kan vara dödlig. På en grundläggande nivå kämpar ett genialt försvarssystem – som varit avgörande för vår arts överlevnad i miljontals år – mot inbillade jättar. Ändå vet vi fortfarande inte varför vissa människor producerar massor av IgE-antikroppar mot vissa ämnen medan andra inte gör det. Vi förstår inte heller varför vissa vuxna utvecklar nya allergier senare i livet, eller varför vissa allergier försvinner med tiden. Det är oklart om avsaknaden av maskar är huvudorsaken – men det är tydligt att de celler som utvecklades för att bekämpa maskar nu är ansvariga för symptomen vid allergier. Det finns även andra teorier, såsom en mindre varierad mikrobiom eller ökad förorening, kanske är det en kombination av allt.

Det vi tydligt ser är att allergier – och den allvarligare formen, autoimmuna sjukdomar – har ökat markant under de senaste 100 åren, särskilt där människor flyttat in i mer sanitära miljöer och gjort sig av med de fruktansvärda parasiterna som en gång jagade oss. Förhoppningsvis kommer vi att hitta svaren och kunna förebygga allergier för alltid. En sak är säker: Vi vill inte ha tillbaka maskarna – det skulle verkligen vara som att hitta en spindel och utlösa en kärnvapenexplosion.